söndag 12 november 2017

En lat dag i Falesia

På förmiddagen tog jag och min lekkamrat Stefan fram våra helikoptrar och flög några batterier samtidigt som solen börjat värma. Mitt på dan gick Coosje och jag österut längs stranden för att äta lunch på en restaurang som skulle ligga två kilometer bort.



När vi efter en knapp timme ännu inte sett röken av någon restaurang gick vi på landsvägen tillbaka till ställplatsen, och plötsligt ser vi äntligen en restaurang, går in och beställer en god piri-piri kyckling. När vi väntar på maten ser vi oss omkring och ser att vi är alldeles nära ställplatsens entré. Så vi gick så långt bara för att komma till en restaurang 100 meter från husbilen!

Livet på ställplatsen i Falesia liknar mest livet på ett pensionärsdagis, men utan fröknar. Vi stannar nog här några dar till .......

lördag 11 november 2017

Ett snabbt bad i Falesia

Igår ägnade jag förmiddagen åt att gå till tandläkaren som ersatte biten som brutits av när jag satt och åt dagen innan. På förmiddagen idag sa vi adjö till våra vänner sedan fyra år på campingen i Castro Verde och rullade de fyra milen söderut till Falesia alldeles vid havet. Nu står vi minst sju svenska husbilar här.

Efter en snabb lunch gick vi till stranden och jag hoppade raskt i det 19-gradig vattnet medan Coosje ägnade sig åt att bättra på solbrännan och prata med husbilsvänner. Efter 149 steg kommer vi ned till den härliga, flera kilometer långa sandstranden.





torsdag 9 november 2017

Castro Verde

Natten var kall, bara åtta grader, så vi fick köra elfläkten två timmar innan vi kom in i komfortzonen. Vi åt en sen lunch ute på stan. Av restaurangen ser man utifrån bara en dörr och två fönster, så vi turister förstår inte ens att dom serverar mat därinne. Så fort vi kommit innanför ytterdörren förstår vi att vi kommit rätt, fullt med portugiser som alla äter Dagens Rätt för 7,50 Euro. Så vi väljer också från Dagens Rätt-menyns åtta rätter: revbensspjäll resp stekt laxkotlett. Dessutom ingår för- och efterrätt + en karaff med två glas vin. Så visst är maten mycket billigare i inlandet än vid kusten, och gott dessutom.

Stan har lustiga utsmyckningar i rondellerna, grisar och får närmast oss:


Stans viktigaste monument är väderkvarnen som står i utkanten av den stora marknadsplatsen och snurrar glatt i vinden.

Den storsta kyrkan, Basilica Real, ser, som så ofta i Portugal, enkel ut på utsidan, invändigt är den däremot påkostad. Här ned blått kakel på väggarna, som skildrar när morerna jagades bort från området 1139, och mycket guld framme vid altaret. Den tredje helgen i oktober firas det här viktiga slaget varje år. Några biktstolar såg jag inte till.

onsdag 8 november 2017

Först Beja, sedan Castro Verde

Idag på eftermiddan kom vi till campingen i Castro Verde, där vi stått åtskilliga gånger. Att vi återkommer beror dels på att campingen är välskött, men kanske mer på att vi träffar gamla bekanta varje år.

Dagen började i Évora, när vi var färdiga med morgonbestyren körde vi de åtta milen till Beja för att kolla in deras fina fästning. Alldeles intill ligger en vacker kyrka med en, enligt en lokalbo, vacker inredning. Men eftersom kyrkan skulle låsa upp först klockan tre, fick vi se den bara från utsidan.



Vid det vackra Republikanska Torget åt vi en väldigt god vegetarisk lunch, typ paella utan kött. Vi kunde inte tyda matsedeln tillräckligt bra för att våga oss på någon mer avancerad maträtt, så det blev den här goda vegetariska.




Efter kaffet tyckte vi att vi sett tillräckligt av Beja, så vi beslöt oss att köra de fyra milen till Castro Verde.

tisdag 7 november 2017

Ute på vägarna igen, Évora

Idag körde vi 19 mil åt sydost och kom fram till Évora vid lunchdags. Vi står på ställplatsen alldeles intill den gamla aqueducten från mitten av 1500-talet.

Det mysiga gamla centrumet består mest av tvåvåningshus och smala gränder. Ingen gränd är för trång för en liten bil med mycket vilja att knö sig fram.


Stans största sevärdhet är Capela dos Ossos, där väggarna är tapetserade med benknotor och kranier. Hu så hemskt! Vi är alla välkomna dit enligt ett anslag på väggen.

Här finns också resterna från ett Dianatempel från romartiden. Templet är under renovering så man ser de gamla pelarna skymta fram bakom byggställningar och plastskynken.

måndag 6 november 2017

Sista dagen i Peniche

”Nu hade vi ännu en lyckad dag!” säger Coosje när hon stoppat middagens sista matbit i munnen. Vi åt resterna av gårdagens pasta med tomatsås och de stora portugisiska räkorna. Jättegott! Dagen började på förmiddan med kafferep tillsammans med två andra svenska husbilar.

Efter lunch gick vi de fem kilometrarna längs stranden till det stora vågsurfcentret, där jag räknade till 98 personer i vattnet, där de försökte fånga ”den rätta vågen”.




Under resan söderut såg vi bara någon enstaka svensk husbil, men häromdagen var vi fem svenska husbilar här på en och samma gång. Trevligt! Det är lätt att bli ”hospitaliserad” av att stå på en ställplats med all service och dessutom få färska frallor varje morgon. Så i morgon är det dags att rulla vidare. Det blir österut mot Évora, sedan planerar vi att åka söderut på inlandsvägen E802. Så det är bara att ladda upp för livet på landsvägarna igen efter en lugn vecka i trevliga Peniche.

söndag 5 november 2017

Idag blåser det hårt, katastrof .....

Under natten blåste det upp så husbilen skakade under vindbyarna. På dagen fortsätter den hårda vinden, så det är katastrof för mina planer att flyga med den radiostyrda helikoptern jag har med i bagaget. Den har en tendens att fastna i höga trädtoppar och taggiga buskar när det blåser för hårt. På eftermiddan tog vi en promenad till hamnen. På bilden syns småbåtshamnen i förgrunden, och bakom syns fiskebåtarna med sina serviceanläggningar.

Vid hamnen ligger en lång radda restauranger, som inte har så mycket att göra så här sent på säsongen.

Utanför centrum är el.ledningarna lätt tillgängliga för underhåll.

Nära ställplatsen ligger den här kyrkan som på utsidan ser enkel ut. Insidan är däremot ordentligt påkostad med långväggarna klädda med blått kakel, ett nonfigurativt målat tak och fondväggen bakom altaret är av guld från golv till tak. En härlig kyrka för de som går den smala vägen till frälsning.